Torp och andra kulturlämningar i Ljushult
Den här sidan hoppas vi ska inspirera till utflykter i Ljushult. Med hjälp av beskrivningar, GPS, karta,app till smartphones och uppgifter i vår broschyr tror vi att både bofasta och tillresta ska våga sig ut och söka upp lämningar efter tidigare ljushultsbor. Uppgifterna om torpen har vi hittat i Ljushults sockenbok, i olika arkiv och, inte minst, har äldre ljushultsbor delat med sig av sina kunskaper.
När Ljushults hembygdsförening bildats i början av 1950-talet var ett av de första projekten att märka ut var socknens torp hade legat. Detta är nu 60 år sedan och de flesta av de gamla skyltarna har försvunnit. För att bevara kunskapen om var de gamla torpen legat bildades en torpgrupp för att placera ut nya skyltar. Gruppen sökte och beviljades pengar ur Kommunstyrelsens medel för lokal utveckling i Borås Stad, vilket gjorde det möjligt att beställa tilltalande och förhoppningsvis hållbara skyltar. Pengarna kunde inte räcka till alla torp och därför bestämde gruppen att inte ta med numera bebodda torp, med undantag för soldattorpen som vi tyckte varit särskilt viktiga och funnits så länge. Pengarna räckte då också till skyltar vid några få andra kulturlämningar t.ex. kvarnar.
Ett torp var som en mycket liten gård på någon annans mark. Torparen ägde i regel huset familjen bodde i men inte marken han brukade. För marken betalade man hyra i form av pengar eller genom arbete åt markägaren. De äldsta torpen i Ljushult är soldattorpen (ST) som kom till under första hälften av 1700-talet på kunglig befallning. Soldattorpet var soldatens lön. Han fick bo där med sin familj så länge han kunde tjänstgöra. Stupade han eller blev sjuk var familjen tvungen att flytta och lämna plats för en ny soldat. Övriga 1700-talstorp har i regel legat på Arnäsholms ägor. Genom att upplåta mark fick ägarna till större gårdar billig arbetskraft. Men de allra flesta torpen tillkom på 1800-talet. När befolkningen växte behövde man mer mark. Ofta var det släktingar till gårdsägaren som fick tillstånd att odla upp en bit jord på gården. Stenröjd mark, stenmurar och rösen vittnar ännu om hur torparen fått slita för brödfödan. Mot slutet av 1800-talet växte emellertid industrierna i t.ex. Borås och Rydboholm och det blev lätt att få arbete för torparna och deras barn. De små stugorna lämnades åt sitt öde eller revs och virket användes i nya hus. Den mödosamt röjda marken växte igen och är nu ofta planterad med skog som effektivt döljer platser där människor levt.
Under tidernas lopp har marken skiftat ägare. Vi har valt att både på skyltarna och i broschyren, med något undantag, ange de gårdar som torpen tillhörde när de var i bruk. Tydligast är detta för torp som numera ligger på kyrkans mark.
Vi vill tacka markägarna för att de visat intresse och hjälpt oss i vårt arbete. Och du som ger dig ut i markerna för att söka torp eller andra här beskrivna objekt, tänk på att VISA HÄNSYN mot boende och markägare.
Ljushults hembygdsförenings torpgrupp: Kjell Backlund, Erik Hökås, Ulla Hökås, Erik Johansson, Jörgen Johansson, Sven Rosengren, Ingemar Svensson, Arne Udén.